Mitt bästa minne från grundskolan...

Jag kan inte säga att det finns något "bästa" minne från grundskolan precis. Jag kan säga att under tiden på grundskolan har alltid möjligt hänt. Sånt som man minst annar när man var liten.

Jag skulle lätt säga att bästa minnet från grundskolan skulle vara när vi hade Linda, men det blir mer din bästa lärare genom tiderna ju. Så någon händelse från grundskolan som ska vara bäst kan jag inte komma på alls.
Men om jag formulerar om frågan till det bästa från grundskolan, då vet jag precis vad det är!
Nämligen att jag har lärt mig att stå på egna ben, helt klart!

Allt som har hänt allt som har ändrats har jag lärt mig att man måste stå på egna ben och inte följa alla andra. Visst jag har alltid gjort som jag vill. Jag säger ofta vad jag tänker och liknade, det har hänt ofta att det har blivit "bråk" runt det. Men en sak är säker jag håller inget inom mig om dig som jag tycker är fel. Jag är rak på sak o säger hur jag tycker. Det finns de som inte klarar av det, främst tjejer har jag märkt.
Alltså en av anledningarna till varför jag har mest killkompisar. Killar tar det nämligen lika hårt som tjejer som hakar upp sig på det i flera veckor.

Så de vänner som jag har, kan man säga är bland de som inte hakar upp sig på saker. Jag har nog mest omedvetande gjord så här hela tiden utan jag själv har märkt det. När man gick 1-2 så tänkte man inte så, men visst fanns det säkert där också. Det är nu på senare tid jag har märkt detta. Jag ser det inte som något negativt alls fast man bordde tycka det.
Jag får bara ärliga kompisar tillbaka, jag kan själv ta åsikter och har alltid gjort och det är därför jag inte umgås med vissa. De har antigen pratat runt med alla andra vad de tycker om folk eller inte varit sanna.
Det är här uppfattningarna gör stor skillnad. Självklart lyssnar jag på vad andra säger om en ny person, men aldrig att jag skulle döma bort personen om jag inte hade träffat personen först.
En till anledning till varför jag har lättare få nya kompisar!

De senaste nya kompisarna är sådana som har flyttat hit eller sådana som jag aldrig har träffat förrut. Hmm en bra förklaring till varför jag umgås med dem. De har sanligen aldrig hört något om mig förrut av andra vad de tycker.
Det är här nackdelen med att bo i ett så litet samhälle i hela sitt liv, alla har en uppfattning om dig, positiv eller negativ - vad vet jag? Jag vänder alltid mig utanför M-ås och finner alltid nya vänner där och det har jag gjort!

Så det "bästa" minnet från grundskolan blir att att jag har lärt mig att stå på egna ben.
Inga utav de gamla vänner som jag umgicks med förrut är kvar förutom en. En vän som jag har känt enda sen vi föddes. visst vi har varit ifrån varandra men alltid varit vänner.


!!Ny!!