Det är bara med dig jag är lycklig <33

Jag kan se ut att vara glad hela tiden på utsidan... ni kanske tror att det är så men nej det är inte så... Hur jag skriver här på bloggen kan också får er att tro att jag glad jämt... men nej så är det inte... 
Varje dag är jag ledsen på insidan på något sätt och det är ingen som ser det..
Anledningen är att jag saknar en person så grymt mycket varje dag. Varje gång jag tänker på honom saknar jag han något så grymt mycket. Jag trodde inte att man kunde sakna en person så mycket... Men de stunder jag är med honom känner jag mig glad och lycklig men aldrig ledsen, det är bara här hemma där ingen ser som jag är ledsen på insidan... Jag tänker inte skriva ut vem personen är för då skulle jag bara får mer skit, det är jag nästan säker på.. Jag vill ha honom för mig själv och glädjas utav de stunder vi träffas och ingen ska någonsin få förstöra det.. Aldrig!
Jag är lycklig när jag är hos dig, men att gå ifrån dig och veta att det är länge tills näst är grymt svårt. men det är bara med dig jag är lycklig det är så <33



Det händer allt för mycket i ditt liv

just så vad det min Svenska lärare sa till mig efter har läst en kladd.

Vi håller på med våra Livs/tidslinjer och jag har lyckats kladda ner 4 A4 sidor med punkter om vad som har hänt i mitt liv, hmm inte så konstig att hon tycker så.

Men visst jag kan hålla med om det har hänt mycket i mitt liv oja. Mycket som både är negativt och poitivt men en sak säger jag bara jag har varit med om det mesta ;)
Jag hade inte kunnat göradet här om jag inte hade gått min egna väg och trot på mig själv. Visst finns det stunder då jag har fått tagit tillbaka det jag har sagt och tänkt. Jag har även fått backa för att det har visat att det var inte så till slut. Men en sak är säker jag har iaf testat och jag gjorde det på egen hand!
Jag har sårat personer på vägen och det är på grund av att jag har testat mig fram och kan då inte ha de personerna efter mig elr så är de för dem jag har backat på grund av min känsla. Det har aldrig varit lätt att lämna någon och det har nästan tagit mig ett år att glöma vissa personer, sådana som jag har förväntat mig för mycket av som sedan har visats inte vara så.

Det finns även personer som jag alltid kan ta ny sats ifrån, en sådan person som jag kan säga vad som helst till o även ta det ena o andra tillbaka. Där är det jag som som får ta det jag ger andra. Det finns en viss person som jag inte ångrar att jag någonsin har träffat. Vi har bråkat vi har pratat långa samtalt haft väldiga diskutioner och liknade men han har alltid funits där när som helst :) En sådan  person lär jag aldrig få träffa igen...

Det finns även stunder då min vänner har tyckt att jag ska backa när jag sedan har kört på för att min känsla säger mig att det här kan bli något bra. Jag gör inte som alla andra jag visar bara vad man kan göra som många inte nog  skulle våga.
Men jag kan tacka mig själv för att har kunnat göra som jag har gjort för tillslut kanske min frmatid inte hade sett ut som den gör om jag inte hade vågat köra på och istället lyssnat på mina vänner. Jag känner på mig när något känns okej eller inte, jag har även mina gränser också... men jag skulle aldrig kunna spela något för att den andra personen ska må bra, jag är alltid ärlig och säger ifrån när det inte känns bra och då kan jag se om person kan ta det eller inte

Jag säger som min lärare för mycket har hänt i mitt liv men en sak jag vet vad jag gör och jag kommer aldrig ångra det.


Långt långt där borta fanns det jag behövde och hit kom jag på min egna väg tack vare min känsla o tro


Mitt bästa minne från grundskolan...

Jag kan inte säga att det finns något "bästa" minne från grundskolan precis. Jag kan säga att under tiden på grundskolan har alltid möjligt hänt. Sånt som man minst annar när man var liten.

Jag skulle lätt säga att bästa minnet från grundskolan skulle vara när vi hade Linda, men det blir mer din bästa lärare genom tiderna ju. Så någon händelse från grundskolan som ska vara bäst kan jag inte komma på alls.
Men om jag formulerar om frågan till det bästa från grundskolan, då vet jag precis vad det är!
Nämligen att jag har lärt mig att stå på egna ben, helt klart!

Allt som har hänt allt som har ändrats har jag lärt mig att man måste stå på egna ben och inte följa alla andra. Visst jag har alltid gjort som jag vill. Jag säger ofta vad jag tänker och liknade, det har hänt ofta att det har blivit "bråk" runt det. Men en sak är säker jag håller inget inom mig om dig som jag tycker är fel. Jag är rak på sak o säger hur jag tycker. Det finns de som inte klarar av det, främst tjejer har jag märkt.
Alltså en av anledningarna till varför jag har mest killkompisar. Killar tar det nämligen lika hårt som tjejer som hakar upp sig på det i flera veckor.

Så de vänner som jag har, kan man säga är bland de som inte hakar upp sig på saker. Jag har nog mest omedvetande gjord så här hela tiden utan jag själv har märkt det. När man gick 1-2 så tänkte man inte så, men visst fanns det säkert där också. Det är nu på senare tid jag har märkt detta. Jag ser det inte som något negativt alls fast man bordde tycka det.
Jag får bara ärliga kompisar tillbaka, jag kan själv ta åsikter och har alltid gjort och det är därför jag inte umgås med vissa. De har antigen pratat runt med alla andra vad de tycker om folk eller inte varit sanna.
Det är här uppfattningarna gör stor skillnad. Självklart lyssnar jag på vad andra säger om en ny person, men aldrig att jag skulle döma bort personen om jag inte hade träffat personen först.
En till anledning till varför jag har lättare få nya kompisar!

De senaste nya kompisarna är sådana som har flyttat hit eller sådana som jag aldrig har träffat förrut. Hmm en bra förklaring till varför jag umgås med dem. De har sanligen aldrig hört något om mig förrut av andra vad de tycker.
Det är här nackdelen med att bo i ett så litet samhälle i hela sitt liv, alla har en uppfattning om dig, positiv eller negativ - vad vet jag? Jag vänder alltid mig utanför M-ås och finner alltid nya vänner där och det har jag gjort!

Så det "bästa" minnet från grundskolan blir att att jag har lärt mig att stå på egna ben.
Inga utav de gamla vänner som jag umgicks med förrut är kvar förutom en. En vän som jag har känt enda sen vi föddes. visst vi har varit ifrån varandra men alltid varit vänner.


!!Ny!!