Thifanys o min Resa sedan 2009-08-27

Den började på ett konstigt sätt som jag än idag kommer ihåg. Jag hade haft Pascal en ridskoleponny på halvfoder i ett halvt år. Vi hade kämpat väldigt mycket och kom inte så mycket längre än vad vi var plus att jag började bli förstor för honom. Vi tyckte att det var bäst att jag tog en annan ponny som var större o så. Den torsdagen som väntade viste jag inte vem jag skulle ha, fick förslaget att ta Thifany. Det ända som kom upp i mitt huvud var NEJ! NEJ! Inte henne bara. Minnet som kom upp i huvudet var när jag red henne på en ridlektion och jag åkte av, inte att det gjorde ont eller var läskigt eller så, fast det var ett år sen. men det sa bara NEJ! Jag tyckte istället att vi kunde ta Bell istället men mamma bestämde att vi tog och testade henne. Visst var jag inte glad att få den hästen som sparkade varenda häst hon såg, men jag skulle testa som sagt. På framridningen var hon magisk. Kommer ihåg det än idag. Hon fattade galopp så lätt, var härlig i galoppen ja allt. Hoppträning var super bra. Kändes inte änns att vi hoppade oxrar hon bara flög över hindret. Visst blev det några missar o så. Men vi bestämde oss för jag skulle ha henne på foder istället. Det gick framåt, nackdelen var bara att hon var dräktig vilket blev om planeringar i ridnig och så. Men ändå kunde jag tävla och så.

Första lokala tävling var ett härligt minne. Jag hade bara tävlat 50 och 60 med henne innan på en klubbhoppning och nu 70 och 80 på lokaltävling. Jag var rädd för höjderna men Thifany bara körde på. Hon brydde sig inte om vad jag kände, vi fick två rosetter vilket var härligt. Kommer än idag ihåg att jag började må illa mellan hindrena eftersom jag inte andades. Men vi hade roligt och allt kändes helt perfekt. Målen sattes upp att det skulle bli fler nollor i LD och starta LC. Vi skulle ha kul!

Vi hade inga fler tävlingar framför hos, för inomhus låg så långt fram så det fanns ingen. Sen flyttade hoppträningarna in och allt gick bara sämre och sämre. Vi antog att hon började bli tung hon skulle ju allt föla i mars någon gång och då var det oktober. Så vi körde på det. Vi fick istället rikta in oss på dressyren medans jag hoppade Zita istället vilket gick upp och ner. Vi kom inte så långt inom dressyren heller. Hon kunde inte gå på tygel i någon gångart utan i sakta sakta trav. Jag ville verkligen satsa men annat kom ivägen. Det blev mest ”släng” rida.

I februari någon gång kastade hon fölet, vilket vi än idag inte vet varför men antagligen var det något med hingsten eftersom stoet som också var dräktig med den hingsten kastade samma natt. Men vi fick aldrig något riktigt svar på varför.

Nu kunde vi även börja se över vilka tävlingar jag kunde åka iväg på med henne. Vårhoppet på udden verkade väldigt bra. Anmälde mig i LD eftersom vi inte hade hoppat så mycket på LC höjd än. Vi låg i och tränade och tränade. Allt gick så bra. Vi var uppe i det blå eller vad man ska säga.

Datumet kom och jag skulle äntligen få tävla på min älskade ponny. Efter ett halvt år väntan och träning, kunde vi äntligen komma iväg. Jag hade väntat länge på det här. Gick banan vilket kändes bra. Gjorde i ordning henne började rida fram henne. Ja allt fortsatte fram tills framhoppningen. Den där oxern var verkligen inte våran vän. Stannade ett x antal gånger. Men tillslut kom vi över. Känslorna var blandade inför starten. Skulle vi änns komma över första hindret? Starten gick. Ett stopp på första hindret. Jaha det var det, vi försöker igen, kommer över fortsätter banan med ett ner. Super nöjd! Totalt slutade vi på 10 fel varav 2 för överskriden maxtid, Men vad gjorde det. Vi kom runt! Jag har bara gått i mål en gång i hela mitt liv på lokal nivå.

Vi fortsatte att träna hem allt gick bra. Nästa tävling var i Lenhovda. LD-10 och LD. Allt gick super  bra! Blev dubbel nolla i båda klasserna. Det blev kul att tävla nu. Vi hade blivit ett team! Efter den dagen kom det upp nya mål. Vi kunde faktiskt gå nolla i LD nu. Men höjdrädsla la väl ner sig lite.

Nästa tävling blev Tuna. LD-10 och LD här med. Fick 4 fel i LD-10 då hon rev ett hinder då hon slarvade lite med benen. Visst blev man lite besviken men vi tar igen det till nästa tävling. Och visst gjorde vi det. Det blev en nolla! Super glad ja allt. Dock var det samma bana hehe…

Nästa tävling blev hemma tävlingen. LD och LC fick det bli. Nu skulle vi allt testa på LC höjderna. Blev nolla i LD super taggad till LC. Blev nog lite allt för lycklig över henne och missar sista hindret i grunden, men vad gjorde det för något? Hon hoppade faktiskt alla hinder utan problem. Blev 3:a på dem 4 felen. Skit nöjd!

Träning fortsatte som vanligt och vi snuddade lite på LB höjd ett tag faktiskt! Nästa tävling blev Eriksmåla LD och LD. Första LD var en bedömning A gick felfritt och fick vara med på ärevarv på uteplan. Blev mer och mer taggad på nästa LD, en bedömning A/A Blev precis på maxtiden i andra fasen 45 sek. Blev placerad här med! Super nöjd över mig själv och henne!

Nästa tävling var inte förens i Falken. Ojoj vad vi tränade utan ett stopp på några hoppträningar. Vi blev alt bättre!

Falken gick vi nolla i LD super nöjd. Det var ju allt laghoppning med som gick LC. Hade inte hoppat fler LC:er mer än hemma, Allt gick åt skogen. Fick 20fel vi rev och stannade ja allt. Det kändes inte så super kul att hon började stanna bara så. Men det var nog för jag blev väldigt sjuk efter den tävlingen. Hade nog feber när jag tävlade och allt.

Sen blev att tävla hemma igen. LD och LC. Nolla i LD som vanligt. 4 fel i LC hon rev ett hinder, men vi hade nog lite för hög fart då jag tyckte hindret innan var lite högt och höll en högre fart och blev så glad efter att vi kom över så jag glömde att trigga ner henne. Men men 4 fel är inte dåligt.

Dem stoppen fortsatte att komma på träningar. Vilket inte var så kul, men lite motgångar måste man väl allt ha eller? Nästa tävling blev i Hultsfred även här laghoppning med.

Tror jag startade i LD eller LC vet inte. Blev några missar och så men ändå nöjd! Lagklassen ska vi bara inte prata om hur härlig den var! Bästa rundan vi har gjort någonsin. Vet att 4:an var väldigt maxad och jag ville bara komma över den. Så jag tänkte omhoppnig faktiskt i mitt huvud. Vilket visade sig funka faktiskt. Så hela banan gick vi nolla. Vet att på sista hindret var hon nära på att riva då det gick lite för fort. Men det var våran bästa runda någonsin.

Vi började träna inomhus och allt började gå allt sämre och sämre. Nästa tävling var i västervik, den tävlingen är inte att nämna. Kan säga att vi kom över ett eller två hinder mer behöver jag inte säga.

Alla tävlingar inomhus fortsatte så, utesluten på varje tävling som kom! Efter sista tävlingen i november bestämde jag mig för att Thifany och jag skulle vila från hoppningen ett tag. Vilket jag kan ångra idag. Vi började inte hoppa förens i februari någon gång tror jag. Nästa tävling var i nybro vilket gick dåligt den med. Åkte till och med av på banan i LD, men omstarten kom vi i mål i alla fall. I LC kom vi till 3:dje hindret. Nu tyckte jag att det inte var värt längre att tävla. Vi kommer aldrig mer komma runt. Aldrig! På klubbhoppningarna kom vi inte heller runt vilket gjorde det ännu mer sämre. Mitt upp i allt kraschar vi i en oxer vilket har satt sina spår idag.

Nästa tävling vi åkte på var i Högsby. Vi fick 8 fel i LD supernöjd faktiskt den här gången! Efteranmälde mig till LC fast bara i Avd B. Blev en fin runda med alla des olika fel. Fick ett stop, vänta signal, rivnig och en volt, Ja allt utan att åka av då. Men vi kom i mål i alla fall. Det började kännas mer bättre nu!

På hoppträningarna åkte jag oftast av en gång. Ja vi stannade i alla fall för det mesta.

Nästa tävling var i Torestorp. Hade verkligen hoppas på att det skulle gå bra. Men det blev det inte. Blev utesluten i LD på näst sista hindret men kom över det sen. Gjorde en omstart vilket jag ångrade. Varför skulle jag hoppa samma bana igen när vi bara hade ett hinder kvar? Ja det blev några stop men vi kom till mål i alla fall. I LC hade jag bara bestämt mig för att jag skulle över första hinder vilket vi gjorde. Två stopp på 2:an och ett på 3:an vi blev uteslutna. Fast jag var inte ledsen den här gången.

Under dagen bestämde vi oss betäcka henne med Hampus (hingsten). Vi hade pratat länge om att vi skulle betäcka henne. Så nu hade vi bestämt oss. Så nu hoppas vi på ett föl i maj någon gång om allt går bra.

Nästa tävling blev hemma. LD och LC hade jag anmält mig till. Allt kändes bra på framhoppningen.  Fast allt vände på banan. Hon började stanna vilket hon fortsatte med. Hon ville inte helt enkelt. Jag gjorde inte änns en omstart. Det skulle inte gå bättre för det. Så jag strök mig i LC. Red ut med henne istället. Tankarna kom upp att hon måste ha ont någon stans! Vi red barbacka i regnet ner till sommarhagen. Vi hade det mysigt utan några krav på oss. Släppte henne gick sakta hem igen. Var inte så glad. Hon måste ha ont någon stans det bara är så tänkte jag hela tiden.  Det gick över under dagen. Men visst fortsatte det.

Så idag när man åker upp markerar hästen, vilket känns både bra och dåligt. Bra för att det kanske var därför hon inte ville hoppa. Dåligt för att det inte är kul att hon är halt igen och att hon inte har velat visa det förens idag.

Inte för att glömma är Thifany en ridskoleponny.

Hon vill göra sitt bästa men kunde inte göra det, det onda tog över. Igentligen ville hon inte svika mig men hon var tvungen det gjorde för ont! Men allt blev bara fel istället. en ledsen och besviken jag på en häst som inte vill visa att hon har ont!

Hon vill alltid sitt bästa men ibland blir det fel.

Under dem har åren har hon vuxit till sig i sitt tänkande. Hon är inte lika rädd för allt. Hon har ett förtroende för hos. Hon kan till och med springa igenom ett plastsynke. Första gången jag släppte henne i ridhuset började hon attackera mig. Idag leker vi och har kul. Vi kan även efter två år både klippa henne och bada henne utan problem (nästan bada)

Älskade ponny!