Thifany och min historia

Från en livsfarlig häst till en häst på miljonen

-"Den där hästen är livsfarlig att rida"

2009-08-27
En dag jag aldrig glömer. Jag var både beskviken, arg ja allt innan. Jag ville inte hoppa henne, jag ville inte! Jag var arg på mamma för att hon "tvingade" mig att hoppa Thifany, Jag kunde ju lika väl ta Bell istället henne hade jag iallafall ridit innan, det var säkert minat 2år sen jag red thifany och jag åkte av det vet jag. 
Jag var ju inte så glad över att få hoppa henne precis, men jag ville ju hoppa och någon annan kunde jag inte ta, för Pascal hade gjort sitt på den biten. Och någon annan fick jag inte enligt mamma.

Dem bilder jag från första hoppträningen var jag inte så glad. Men vilken känsla jag fick. Vet att när jag red fram så fattade hon galopp hur lätt som helst. Hennes galopp var som en dröm man flög fram. Men inte nog med det så hoppade hon jätte bra!
Jag hade aldrig suttit på häst där jag kände att oxrar kändes som enkel hinder. Jag var lite rädd för att hoppa oxrar  det vet jag, det var inte precis något nytt. Åkte jag av så var det på oxrar. Men Thifany visade att det var inget som helst och fick flög över. Jag var ju fortförande rädd för att hoppa oxrar. Men det kändes bättre på något viss. Hon gav mig hopp och tro tillbaka. Fast vi inte hoppade så högt kändes jätte bra! Efter det bestämde vi för att testa att ha henne på foder och se hur det gick. Jag var jätte lycklig att ha hittat en häst som jag kunde fixa det mesta med.


Som ni ser så ser jag inte så glad ut, det var precis ibörjan av träningen

Bättre och bättre gick det och gladare blev jag

Älskar bakbenen, hindret ligger på 80cm vilket är LD höjd så lågt hoppade vi
ändon inte.

Första månaden var det mycket jobb som låg bakom, jag hade ju bara ridit henne en gång innan.
Min mamma blev även biten i axlen när hon fodrade hö åt hästarna, och thifany som är thurig mot andra hästar skulle "bita" Zita istället men mamma var ivägen. Så visst värken mamma eller jag hade några bra minnen om henne.
Det fanns även massvis av annat som gjorde att hon inte var den perfekta hästen att rida. Hon gick inte på tygel eftersom hon inte är grundinriden. Hon var även svår att hanteras med, då hon var rädd för allt och alla. Det var ingen självklarhet att göra allt som man brukar göra med andra.
Men det gick bättre och bättre det kunde liksom aldrig ta slut på något sätt konstigt nog.

Jag hade anmält mig lokaltävlingen hemma den 12 september i LD-10 (70cm) och LD (80cm). Och jag som aldrig har tävlat henne eller hoppat henne så mycket så var det jätte konstig att tävla på dem höjderna. Innan var det en klubbhoppning anmälde mig i 60cm eftersom jag inte hade tävlat henne. Det fick faktiskt jätte bra, nolla och rosett. Jätte bra start på tävlingarna!

2009-09-12
Lokaltävlingen. Ja vad skam an säga jag var jätte nervös och rädd! Inte så bra att vara rädd kanske men vad skulle jag göra? Jag hade aldrig tävlat 80cm eller knappt hoppat det mer än på thifany. Jag var rädd för höjderna, jag var rädd för att hoppa. Men Thifany ställde upp och hoppade med mig. 70cm Ja det gick som en dans nolla och jag var ju rädd under tiden, men hon ställde upp och visade att hon ville.
80cm Kunde jag bli mycket mer räddadre än vad jag var? tror inte det, höjderna var jätte höga tyckte jag. Thifany hoppade på som inget och vi gick noll-nolla runt och fick rida ärvevarv! Min första riktiga ärvevarv bland andra hästar som man inte brukade tävla bland. Det känndes jätte bra!

Vi i 70cm iser inte så högt ut men för mig var det då!

Vi efter 70cm - jag väldigt glad. Inte dem snyggaste knopparna då.

Vi kunde tyvärr inte tävlar mer 2009 eftersom hon var dräktig. Men vi tränade på som vanligt och busade jätte mycket när snön kom. Hon började lite mer på oss efter som. Vi hade problem med att tvätta henne. Det gick inte alls bra, men vi fick henne dock tvättad efter mycket om och men. Men hon blev allt mer bättre i ridningen och vi kom altt närmare varann.


Bild från 19 december, man ser allt hur tjock hon är.

Busig <3

Gläjde!

Sorligt nog så kastade hon sitt föl i feburari samtidigt som Flisan.
Det var bara att kasta om planerna och tänka hur det skulle se ut.
Hon och flisan vi vara ifred i några veckor i väntan på svar om vad som hade orsakat det som hade hänt, tyvärr fanns det inget svar på varför.


Thifany och Flisan - Feburari 2010

Planerna blev senare att jag skulle vara med på vårhoppet på Udden. En LD var tänkt en bra start på våran lokalaväg.
Vi tränade mer och mer och det gick bättre och bättre, roligare och roligare hade vi det.

Vårhoppet Udden
Min första lokala ute på Thifany. Jag var nervös. DEet kändes helt annorlunda mot var det var att ha tävlat lokalt med Pascal. Det fanns ju trots allt en chans här. 
Hon var inte den lättaste att lasta, ett problem till som fanns. Men efter en stund gick hon på utan problem.
Väl frame var det bara att göra iordning henne, Hon  var inte still precis. Hon själv nervös såklart. Framridnigen gick bra trots att hon var arg mot dem andra hästarna. Men glad var iallafall
 
Framridningen på udden

Framhoppningen var det inte att prata om hon var totalt tjurig mot andra vilket ledde till att hon inte ville hoppa oxern, som senare den känslan togs in på banan. Ja där inne, ett stopp på första hindret jätte bra oja. Allt gick bra efter det ett eller två ner på det också, men vi gick i mål på första försöket! Tror inte att vi gjorde någon omstart eftersom det gick så bra. Det var första gången jag gick i mål på en lokaltävling på första försöket! Jag var nöjd vi hade gjort det bästa vi kunde!

Efter allt blev det fler tävlingar, en i Lenhovda, Tuna och såklart en hemma också!
I Lenhóvda hoppade vi en Ld-10 och Ld vilket blev nolla i båda klasserna! Jag var jätte nöjd.
I Tuna tävlade jag ld-10 och ld här med, ett ner i -10 och nolla i LD! Jag var nöjd vilket var den bästa känslan.

Hemma tävlingen startade jag LD o LC (90cm!)
Ja det var nu det var dags att starta min första LC på häst jag trode på!
Hon hoppade det jätte bra hemma, inga problem alls.
80cm först en nolla såklart hon var fin.
Sen vart det LC. Vi vad jag var nervös. Jag tyckte såklart att det var jätte högt, men Thifany klarade det. Jag vet att jag kände att jag skulle spy när som helst, det berode på att jag inte andades under tiden och när det blev transportsträckor kände jag av det. Jag vet att det var en oxer som jag tyckte var hög eftersom den var parell. Men thifany flög efter och det stämde så bra in på nästa hinder med så jag glömde sista hindret i grunden på grund av jag var så glad, men hon klarade hindret jätte bra efter ny anridning. Vi slutade på 4 fel. Det var bara en noll-nolla i klassen och jag starade sist. Så dete slutade på en tredje plats! Jag var jätte glad, min första LC och jag kom på tredje plats, jag hade kunde ha kommit på en andra plats om jag inte hade glömt men vägen, men vad gör det? Hon var fin hel tiden så inget kunde slå känslan, att bli placerad var ett sotort plus på det hela!

En bild från 90cm när hon offra sig <3

Vi anmälde os till Eriksmåla ponny cup i Ld och Ld med omhoppnig
Eftersom vi hade vilat och hon hade gått på ridläger så blev det två Ld:er
Hon var jätte fin så det blev nolla och noll-nolla och tiden på precis maxtiden!
Hon var jätte fin ibåda klasserna och det kändes jätte bra inför Allsvenskan till hösten.

Jag vet att vi kan när vi vill

Finaste kan också hoppa långt <3

Efter det fick hon sommarvila. vilket gjorde henne till den galnaste hästen. Mycket energie innehöll hon under tiden vi satte igång dem. Nästa tävling var 14 Aug omg 1 i Div II Första gången jag tävlar i allsvenskan!
Anmälde mig till en LD i förklass som gick jätte bra! Nolla och kanon fin <3
Sen var det själva lagklassen då som gick i LC, jag som bara hade tävlat en LC innan ocj någon hemma på en klubbis kändes fortförande stort.
Det fick inte så bra, Blev några nedslag och två stopp. Efter att jag hade stannat två gånger tänkte jag bara att jag skulle inte bli utesluten, det fick jag inte bli enligt mig själv! Vi slutade på 20 fel totalt. Men det visade sig senare att jag var sjuk och tävlade med feber! UUsch inte så bra och det var därför resultatet blev som det blev.

Hoppa kan hon när hon allt vill
LC klassen när jag tävlar som sjuk

Behövs det några ord?

Efter det var det Hulsfred som omg 2 i Allsvenskan
Anmälde mig i en LC i förklass. Gick bra med 8 fel ellr något liknade.
Nästa klass LC som i övrigt maxad på alla sätt och viss. Vet att 4:an var skit hög enligt mig jag skulle bara över den! Tänkte omhoppning och det fungerade hela rundan så jag gick nolla! Fatta jag gick nolla med thifany i en 90cm hoppning! Det trodde jag aldrig själv. Jag var jätte glad så inget kunde krosa mig för studen. Jag hade den finaste ponnyn på jorden just då.
Den känslan satt i länge tills det värsta hände...
En krasch i en oxer, Det tog käncken på oss, allt vi hade byggt upp var borta, ingen av oss litade på varandra på höga höjder längre. Hon var rädd för att det skulle hända igen, jag var rädd för att hon skulle stanna. Ett bakslag får man ta men det här blidde för stort helt enkelt. En sånt missförstånd som blev ett för framtiden. Efter det stannade hon allt mer och mer på högre höjder.

Västervik omg 3 inomhus
Thifany tyckte inte om att hoppa inomhus av många anledingar tyvärr. Ld blev vi uteslutna i, lickså i LC med, jag var inte glad, Jag var besviken på mig själv att det inte gick bra. men jag var inte ensam det fanns fler som inte var glada. Jag såg en som stod några meter ifrån mig på framridningsbanan som var lika ledsen som jag.
Hela den dagen hade tagit knäcken på mig det räckte inte med resultat utan hur folk var, Det fanns ryttare som trog förbi thifany i 180 och brydde sig inte om att hon sparkades. Det fanns bara en på hela tävlingen som fattade och det var dock h*n som jag trodde skulle fatta det minst. Lyckligt nog så var h*n före mig in på banan.

Vi starade några fler tävlingar inomhus med det slutade alltid med att vi lbev uteslutna vart vi än var. Jag bestämde mig efter att vi hade slutat tävlat för året så skulle hon få vila från hoppningen. Idag är det ett av mina sörsta misstag men det kunde jag inte veta då. Det blev inte bättre efter uppehållet tyvärr. Vi kämpade på i vanliga takter.

Första tävlingen var i maj i högsby. Tänkte lite för mig själv att det kanske skulle gå bättre här trots allt eftersom det gick som bäst för mig och pascal här.
Anmälde mig i LD vilket gick jätte bra, inte felfri men vi gick i mål med mindre fel än vanligt. Efteranmälde mig till LC Avd B eftersom det kändes bäst.
Ja vi fick alla fel vi kunde få stopp,volt,ner och tidsfel kan man få mer? Men relutatet var inte det viktigaste utan att hon gick så fint <3 Och att ´vi inte blev uteslutna trots allt. Det kändes som det gick mot ljusare tider nu!

Anmälde mig till Toretsorp i LD och LC avd B
I LD blev vu uteslutna på näst sista hindret. Startade om vilket jag kan ångra nu efteråt eftersom jag hade bara ett hinder kvar och jag näst sista hindret. DEt satt väl kvar att man startade om man var utesluten. men gjort är gjort och mellan klasserna bestämde vi oss för att betäcka, Mamma och A-L hade pratat länge om det, så vi bestämde oss för det, jag ville egentligen inte starta i LC men mamma tyckte det så jag gjorde det. Hon stanade ut sig på tredje hindret men jag var glad ändon trots allt

Startade i juni en LD och LC var det tänkt.
Hoppade LD men blev utesluten så bestämde mig för att stryka mig i LC det fanns inget att göra. Så jag red barbacka hela vägen till sommarhagen där det bara var vi två och ingen annan. Det var där ute vi kunde känna oss själva, Det var där vi var bäst.

Det vissade sig senare att hon blev halt. Mina ord: Hon vill men det går inte hon försöker men det tar stopp. Hon försöker göra sitt bästa men ibland tar det stopp och då sviker hon sig själv.

Min hoppning genom åren
hon har gjort massvis med knäppa saker som att hoppa första hindret i rivit gått ner på knä klarat nästa hinder efter på 90cm, samtidigt som hon kan stanna på ett 70cm hinder.


Jag har lagt ner mycket tid på att hon ska lita på mig.
Ibörjan när jag hade henne lös sparkade hon mot mig, var farlig. Det tog lång tid innan jag vågade att släppa henne i ridhuset igen.

Men efter några månader stod jag där med häst som följde mig vart jag än gick. Hon kunnde gå slaom fritt mellan hinderstöd. Hon kan springa brevid mig vi kan busa och har kul. Hon kan även springa under pressenigar utan problem. Hon litar på mig idag vad vi än gör.
Jag kan ha henne lös istallgången utan att hon gör något. Jag kan ställa henne där och gå iväg och hjälpa någon annan utan att hon går iväg. Hon följer efter mig i hagen utan problem. Hon kommer till mig i hagen.
Jag kan rida ut i mökret utan problem helt själv. Vi roder alltid ut själva.

Innan kunde jag inte lämna stallplan utan att hon har varot "rädd" Ibland var jag tvungen att hoppa av henne för att skulle gå förbi. Idag galopperar vi fram över vägar ängar allt och har kul!

I somras var hon helt toltat konstig, hon smet, hon kunde inte stå kvar inne stallet eller i en hage ute själv. Vi fick ingen kontakt med henne. Hon var toltat borta.
Men det gick över som tur var.

Att bada,klippa henne idag går bra, det är inte mycket som är kvar för att det ska jätte bra.
Att lasta henne går bara bättre det tar inte lång stund längre att lasta henne.

Nu i höstat satsade vi på Dressyr istället. Och som ni läst kunde hon inte gå på tygel innan. Jag har lagt ner mycket tid på det på senaste tid. när vi var i Fagerke (endast några veckors hårdtränade) Så gick hon bra och fick 46% inte så dåligt ändon för att vara min thifany. Hon gick över tygel i stort sätt, min tyglat glappade ständigt. Högsta poäng fick vi fri skritt.

Vi tränade ännu mer samtidigt som vi tog ner på det eftersom hon började bli så stort så gick det bättre och bättre. Nu kan hon gå på tygel i skritt och trav stundvis. hittade knepp som gjorde det bättre

Nästa tävling blev i Högsby, tänkte även nu att det kanske skulle gå bättre.
Mitt mål var trots allt att få mer än 50%
Det var jätte lungt på framridnigen och hon gick mycket fint. Var tvungen att rida fram henne länge för att få ut det bästa av henne. När vi jag rider fram i ridhuset innan min start går hon jätte fint så jag höll på att börja gråta. Hon gick jätte fint hela programet!
Jag fick 52% DET trodde jag aldrig att jag skulle får på henne så här snabbt. Hon är ju trots en häst som går i ridskolan och inte kan gå på tygel jätte enkelt.

Ännu en gång har det gått bättre för mig i Högsby!

Skulle ha tävlat én dressyr till men kunde inte eftersom hon fick uppstallningshosta och började bli rätt så stor.

Vi har även börjat tömköra henne som vi sedan komma göra dem senaste månaderna eftersom det inte är så krävande. Här har hon även gjort framsteg, ibörjan kunde hon inte gå framåt, men nu gå hon åp som inget ting.

Efter 2år 5månader har vi gått igenom mycket.
ibörjan hade hon en lite ngrad av problem med allt och nästan allt är borta nu!

Att 2 år 5månader kan göra så mycket!

Framtiden vilar i dina händer.
Det är du som avgör hur framtiden ska se ut.
Jag går en väg som ingen har gått och skapar nya spår.

Vi kommer aldrig bli det vi var men vi kommer alltid bli något nytt

Från har varit livsfarlig att rida enligt vissa
Till att bli en häst på mlijonen kommer det aldrig att finnas en som kan ersätta hennes plats på det sätt hon gjorde!