Pascal

En ponny med bästa. Lagom pigg, busig och såklart erfaren. Han är en häst på miljonen!


Pascal var då inte meningen att jag skulle rida egentligen utan det var meningen att jag skulle ha en annan men det blev inte så. Det hela började med att vi hade hoppträning och Hugo som jag brukade hoppa vad skadad så kunde hoppa honom. Jag började även bli för stor för honom. Men inför hoppträningen fick jag välja mellan Pascal och Cleo kommer jag ihåg. Mamma tyckte inte att jag skulle ta Cleo eftersom hon var lite för liten för mig. Pascal var inte heller så populärt, just då sades det att han var lat slö ja allt. Men vi bestämde oss för Pascal.
Första hoppträningen inte den bästa då, vet jag åkte av minst två gånger fick lära mig att rida på helt annat sätt mot vad jag brukade göra. Han var en helt annan hästen mot dem andra. Men han tände ännu en stjärna i himmlen tror jag aldrig har sätt honom så glad så pigg. Vi hade roligt han var taggad. Efter ett tag fick jag honom även på halvfoder, red han under tiden Hugo var halt.
Han var en häst på miljonen!
Alla hoppträningar vi gjorde, både mot och framgång fanns. Han överraskade oss med att kunna var hur galen som helst och sticka iväg och hoppa en kobination utan problem. Vi kämpade vi gjorde allt. Han gav mig kärlek jag gav det tillbaka!
En gång vann vi en 50cm hoppning, vet att det inte var så högt. men det var en utav våra första tävlingar och den var på tid. Den gamle Pascal gick in och vann en tävling <3

Ärvevarvet när vi vann <3

Första plats <3
Vi har gjort det mest konstigaste tillsammans! Han har tagit mig upp i dem flesta klasser. Han var den första jag startade på 30cm när jag var liten. Han var den första jag starade på i 30cm upp till 70cm. Min första rosett är på honom! Likså min första rosett i Dressyr. Han har tagit mig upp i ridsporten.
Jag har firat två av mina födelsedagar på hans rygg. En utav av dem var på ett ridläger. Jag vet att jag lärde mig jätte mycket jag hade jätte roligt. Jag fick lära mig att rida på riktigt lärde mig allt jag behövde och det var på honom! Jag kommer aldrig glöma dem minnerna.
När jag fick starta 70cm första gången det var som en dröm. Dock så stannade han på 6:an en solfjärder. 4 fel i vår frösta 70cm hoppning´.
En stor del av dem rosetter jag har är på Pascal. Dem flesta nya sakerna är med honom.
Min första Lokalhoppning var på honom. Jag vet att det gick inte så bra. Blev utesluten fick starta om blev utesluten. Men det gjorde inget. Vi hade roligt vi gjorde det tillsamns. Vi ställde upp för varan! I Högsby 3:dje lokalatävling kom vi i mål i omstarten! För många är det ingenting, men för mig var det bästa som fanns. Det var ett vår mina mål för oss. Jag kämpade för den där nollan i flera månader det käändes nästan som år. Men när jag precis hade slutat rida honom starade jag en 70cm vi gjorde en nolla! Efter det lovaded jag honom att han aldrig mer skulle behöva starta 70cm mer. Han var ju trots 22år. Vi hade fixat den där nollan 70cm det var som behövdes för att avsluta våran resa tillsammans.


Med alla våra minnen fick vi ett fint halv år tillsammans. Vi växte vi kunde vi gjorde allt. Han gav mig allt jag behövde. Han var en vän i nöden. Idag rider jag honom ibland när det behövs. Just för stunden lev minnen upp igen. Vi två tillsammans. En häst på miljonen kommer han alltid att vara!

Det sorgliga bär med sig nya tecken liv och hopp. Jag var för lång på Pascal och vi kom inget vart. Men han lämnade ett fint halv år med kärlek efter sig!
alla hoppträningar vi hade gjort varan turné på tävlingar. Det var bara vi och ingen annan.
Vi i Eriksmåla
Men med facit hand blir man för lång och den dagen var kommen 20 Aug sista gången jag hopptrännade min finaste ponny

Sista gången jag hoppade min älsking <3

Han lämnade fina minnen efter sig. <3